Förr eller senare exploderar jag – en helt sjuk kärlekshistoria! Igår kväll var jag så ledsen, mitt hjärta krampade och samtidigt som jag var tom på känslor i hela kroppen så var jag fylld med känslor. Det rann både från ögon och näsa och tyckte att allting var så hemskt. Vi såg nämligen filmen ”Förr eller senare exploderar jag” Har ni sett den? Det handlar om två ungdomar Hazel och Gus som är två ovanliga tonåringar men som har en hel del gemensamt och dom har även en kvick och syrlig humor. Deras kärlek tar er med på en oförglömlig resa. En gripande och livsbejakande kärlekshistoria som ni aldrig kommer att glömma. Tänk er att själv vara dödssjuk men ändå försöka glömma sin egen sjukdom för att hjälpa och stötta sina nära och kära som också är sjuk.
Livet har en början och ett slut och någonstans på vägen förändras vardagen radikalt och det bästa är då om man kan lida fint.
Så mycket tankar, så mycket kärlek, så mycket känslor, så mycket ont, på en och samma gång!
”Om man skall nå regnbågens fot måste man vara beredd på att bli blöt – okay”
From the bottom of my heart – se den här filmen.
Ett litet tips från mig till Er!
Kram
Åh vet du att jag blir berörd bara jag läser det du skriver.
Måste se den, jag är en riktig känslomänniska så jag kommer troligtvis gråta floder.
Tack för ett fint tips, precis vad jag behövde.
Stor kram hjärtat!
<3
(ps… jag kikar in här väldigt ofta men hinner sällan kommentera, du vet hur det kan vara. Kram)
Tack Helen,
Det var just en sån film jag längtar efter att se…få möjlighet att bara låta all uppdämd sorg få möjlighet att komma ut
Tackar för tipset. Låter som en film för mig men det gäller att ladda med näsdukar… Kram Suss
Verkar som en väldigt sevärd finns. Kanske läge för att planera vid vilket tillfälle den ska ses 😉
Kram Lena
Å jag vet jag har sett den… Som jag grät.. Så jag skakade verkligen.
Min man undrar varför jag har en tendens att välja såna jättesorgliga filmer. I synnerhet om cancer. Som ”Inte utan min syster” ”Ps I love you”..
Inte utan min syster är riktigt jobbig då jag själv har haft leukemi och fått benmärg av min syster. Men hon är äldre än mig och kom alltså inte till för att ”rädda” mig. Det gjorde hon ju ändå. Om du förstår.
Ja, hu sorgliga filmer finns det som verkligen griper tag i en.
Kram till dig!
Låter som jag måste se den med, men det kommer att gå åt en hel rulle papper förmodligen…
Hoppas du mår bra och att livet är snällt;)
KRAM!
Adela