0 0
Read Time:1 Minute, 22 Second
Det är vad jag är idag, rädd!

Jag brukar inte vara rädd, jag brukar tro att det mesta löser sig till det bästa och är heller inte så orolig över att saker och ting skall gå fel när jag skall göra någonting. Men nu har jag helt plötsligt börjat oroa mig.
Jag har flera gånger under mitt liv varit nedsövd, gjort både lättare och svårare operationer och aldrig varit orolig eller nervös.
För några dagar sedan kom plötsligt min rädsla, tankar om att kanske inte vakna upp ur narkosen, tankar om att inte kunna gå igen. Det finns ju trots allt några få micro procent där operationerna inte går bra, tänk om, tänk om jag är en av dom som blir drabbad av just det idag. Tänk om det är just jag som inte vaknar upp ur narkosen, tänk om det är just jag som inte kommer att kunna gå igen.
Tänk om!
Och dessa tankar gör att jag blir ännu mer rädd.
Dom sista nätterna har mer eller mindre varit sömnlösa, där tankarna dansat fritt i huvudet utan att jag på nåt sätt kunnat styra över dom, dom har tagit över mig på något sätt. Jag försöker styra bort dom, men det går inte!
Så nu ligger jag här i sjukhussängen sedan igår kväll, känner mig rädd, orolig, ledsen och ensam.
Tårarna rinner ner för mina kinder…
Det är dags..
Det är dags att rullas in till operationssalen.

Var rädda om varandra där ute!
Kram 
Helen
Ps! Inläggen som kommer under veckan har jag förberett innan, men om jag orkar kommer jag naturligtvis gå in och uppdatera min egen status härifrån sjukhussängen…
Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %

Rekommenderade artiklar

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

26 thoughts on “ATT VARA RÄDD

  1. Oh, jag kan förstå din rädsla. När man blir så där rädd så är det som du beskriver det. Det snurrar på och blir ännu jobbigare och man blir än mer rädd. Jag kan känna igen den känslan. Önskar dig all lycka och håller tummarna för att allt kommer att gå bra.
    Stora kramar till dig Maria

  2. Åh Helen är det dags igen! Jag vet precis hur det är när oro tar över – hur man blir liksom insugen med hull och hår i den. Hur det liksom inte spelar någon roll att vara rationell eller vad andra säger…. Jag hade själv aldrig nånsin gjort ett ingrepp – varken under narkos eller lokalbedövning – förrän mina operationer för 2 år sen, och man är ju så väldans hjälplös när man lägger allt i sina händer till andra. Det är ju en slags trauma att gå igenom, inte bara för ingreppet man ska göra utan allt känslomässigt. Önskar dig all, all lycka till! kram Milla

  3. Stackars fina du, förstår att tankarna snurrar 🙁
    När jag skriver nu hoppas jag att operationen gått bra, och du har vaknat.
    Många styrkekramar till dej!
    Kram Anki

  4. Man ska ha respekt för narkos och en operation är en operation oavsett storlek. Jag förstår dig, tänker på dig och önskar dig lycka till. Jag hoppas att du snart är pigg och på benen igen. Stor Kram Anette

  5. Det är så jobbigt när tankarna virvlar runt i ens huvud på det sättet, man blir helt slut. Jag har följt din blogg ett tag nu, och det är så märkligt, för att det känns som om jag lärt känna dig lite grann. Jag tror att du är stark Helen och du klarar detta ska du se. Jag tänker på dig och håller tummarna, hårt 🙂
    Kram, Carita

  6. Men oj lilla gumman! vad jobbigt när det blir en massa tankar som snurrar i huvudet man känner sig så liten och ensam… men det kommer att gå bra ska du se! så många styrkekramar till dig fina Helen! var rädd om dig så hoppas vi att höra i från dig snart!

    Kram Pia H

  7. Kära vän, vad jobbiga tankar och känslor! Men självklart går allt bra!!!! Styrkekramar till Dig i massor från mig!!
    Tisdagskramar från Kate

  8. Finaste finaste Helen! Jag vet hur du känner! Kände likadant när jag blev nersövd inför en stor operation. Men det kommer gå bra fina du. Det känner jag på mig, så du kan vara lugn!!!!! Sänder dig många tankar & kramar CC roomofkarma.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »