Operationsbordet istället för brasan på Valborgsmässoafton
Idag har det varit en mindre rolig dag i mitt liv.
Jag var tvungen att lägga mig på operationsbordet igen.
Ni som följt mig under några år vet att jag var med om en otäck olycka för 10 år sedan.
Då jag ramlade ner för ett stenstup och min fot lossnade från benet.
En låååång återhämtningstid med veckor på sjukhuset, rullstol, stövlar, kryckor… ja allt som gick att tillgå för att ta mig fram och läka.
Åren gick och för bra precis två år sedan sågade vi av foten igen för att sätta in en fotledsprotes. Även där några månader med gips, gipsstövel och kryckor. Men ett lyckat ingrepp som gjort att jag har gått från att ha haft ont dagligen till nästan ingen värk alls.
Och så här såg det ut när stygnen skulle tas från den operationen…
Och där under gömmer det sig en bricka och 10 skruvar…
Och det har nu visat sig att under den sista tiden har en av skruvarna börjat röra på sig. Vilket har gjort ont.
Så jag har varit på läkarbesök och röntgen vid flera tillfällen.
Och nu bestämdes det att vi skulle ta bort den där skruven.
Ett enkelt ingrepp. En öppning på 2 cm och skruv skruv så skulle den vara ute… en dagoperation helt enkelt, men under narkos (som jag blir väldigt dålig av)
När jag idag låg där på operationsbordet och läkaren kommer in så visar hon på benet vart hon ska ta bort skruven och jag tittar lite konstigt på henne och säger: – Men det är ju inte där jag har ont…
Hon blir lika förvånad hon och börja känna utefter mitt ärr.
För att vara säker inför operationen bedövar hon hela ärret, och den sprutan var inte liten och det gjorde fruktansvärt ont på dom fyra ställena hon stack in den. Ändå har jag en hög smärttröskel 🙁
Hon blev nämligen orolig att mitt ben börjat stöta från sig materialet.
Men det kunde hon inte se förrän hon öppnat såret.
Jag bad sköterskorna att spara den skruv dom skulle ta ut, för jag var nyfiken och ville se…
Och när jag vaknade upp efter 1 timme så låg där en påse, men inte med bara en skruv, utan med hela ”skiten” som suttit i benet, alla skruvar och fästet.
För det visade sig att kroppen börjat stöta ifrån sig materialet så dom vågade inte ha det kvar längre. När jag ändå var där så tog dom ut allting.
Men det ska inte ha någon påverkan på stabiliteten i foten, för den är sedan länge läkt.
Så nu sitter jag här hemma i soffan med foten i högläge och med en begränsad belastning…
Tänk vad snabbt livet kan förändras.
Det ögonblicket då jag ramlade för 10 år sedan… det hade kunnat vara min sista dag här på jorden.
Den dagen som till mycket förändrade mitt liv.
Den dagen som jag trodde att jag var tvungen att amputera bort min fot.
Den dagen och många fler under sjukhusvistelsen som jag inte längre ville leva…
Den dagen som gjorde att jag försöker ta vara på saker och ting i mitt liv.
Den dagen jag lärde mig att det finns inget sen… då kan det vara försent.
Lova att ta vara på varandra och livet!
Kram
Massor av kärlek till dig fina Helen! <3 <3 <3
Tack Christina ❤️
Hoppas livet går vidare för dig också ?
Kram
Helen
Hoppas smärtan försvinner nu. Det är ganska vanligt att kroppen stöter bort lagningskitet när den läkt klart. Lika bra att ta bort allt när du ändå sov tänker jag. Var nu duktig kvinna och ta smärtis när du behöver. Kryakram
Tack!
Och tack för alla dina fina råd.
Kram
Helen
?
Oj, hoppas att du snabbt blir bra igen och skönt att du fått bort allt skrot. Ha en fin Valborg trots allt! Kram //Tina
Tack så mycket!
Kram
Helen
Men fy så besvärligt! Hoppas det bara blir bättre nu. Kram!
Det hoppas jag också 🙂
Kram
Helen
Oj Helen, kroppen är finurlig och lurig när den ska kommunicera. Hoppas det blir bra nu. Kram !
Tack snälla!
Kram
Helen
Krya på dig.
Tack 🙂
Kram
Helen