Vitaestilo 
0
0
Tiden går för fort och jag har så mycket att göra och skriva om ibland så jag glömmer vissa saker. Som jag gjort nu, jag har helt och hållet glömt bort att skriva om föreställningen jag var på med Timbuktu. En föreställning som berör. Timbuktu, en smal liten kille, liten som en liten farbror. Killen som söker sina rötter, killen som blev mobbad i skolan och som inte visste om han var svart eller vit, svensk eller amerikan. I sökandet efter sina rötter gräver Timbuktu i en familjehistoria från slaveriets USA till folkhemmets Sverige. En droppen midnatt är en gripande berättelse, blandat med otroligt bra musik, som handlar om härkomst, identitet, motstånd, rasism och längtan efter tillhörighet.
Timbuktu, Jason Diakité, söker platsen där han hör hemma, en plats där han inte är mittemellan.
Idag har han fått svar på många frågor, idag kan han acceptera att han är både svart och vit, att han är både svensk och amerikansk, men han kan fortfarande känna smärta i sitt hjärta över sin uppväxt och den mobbning han utsattes för i skolan.
Det här är en föreställning som ska ses och upplevas, jag är ingen fan av Timbuktus musik i vanliga fall, men det här var så fantastiskt fint och tänkvärt. Gå och se den om ni har möjlighet!
Kram och njut av kvällen.
